Mina fötter tar kål på mig. Bokstavligen. Jag plågar migsjälv genom träningarna och flera gånger varje pass tvingas jag gå av och lugna mina fötter lite, bara för att inte börja storlipa av smärta.
Det sabbar ju hela grejen, för just nu sitter jag och önskar att lägret var över, bara för att slippa ha så ont. Det är inte precis så man vill ha det. Jag kan inte göra ordentliga piruetter eftersom jag inte kan ha foten i den vinkeln, det gör för ont, och hoppa går ju inte heller så bra. I förrgår kändes det ända okej, men eftersom jag fick panikont efter det kom de mentala blockarna tillbaka. Livet leker, och nu klarar jag ingenting längre.
Aja, jag ska försöka. Ingen har väl någonsin sagt att det är lätt... eller?
/Love L. ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar