Efter en hel vecka utan min älskling börjar det bli riktigt jobbigt. Hela tiden (förutom när jag är på isen och tränar) tänker jag på hur mycket jag faktiskt saknar att ha hans armar om mig. Att kunna krypa in i hans famn så ofta jag vill.I nästan en vecka till kommer jag tvingas vara utan honom, och jag tror att de som inte haft pojkvän eller inte haft sin älskling så länge inser riktigt hur det känns.
Självklart saknar man varandra i början och vill vara med varandra hela tiden när allt är nytt, spännande och svävar runt på små rosa moln också, det är absolut inte det jag säger. Men när man kommer upp mot 8-10 månader och börjar närma sig ett år blir det på ett helt annat sätt än de första 2-3 månaderna. Man bygger starkare band till varandra och behöver varandra på ett annat sätt.
I en ny relation (och det här är INGET illa menat nu) så gillar man ofta att umgås med sin pojk/flickvän för att man själv mår bättre av det eftersom man är nykär och då blir gladare och ser livet mer positivt. Efter en längre tid BEHÖVER man varandra, och inte bara TYCKER OM att umgås med personen i fråga.
Och nu låter jag som en riktig moraltant som tror att jag kan och vet allt bäst. Men dethär är något man inser först när man varit tillsammans med någon en lite längre tid. Jag kan vara helt ärlig och säga att jag trott många gånger att jag behövt någon (och det gäller även min nuvarande pojkvän) men det är först nu man märker att man egentligen inte behövde pojkarna ordagrant i början, det var bara det att JAG mådde bättre när jag var med dem. Så var det med Joel i början också och det märker jag nu när jag ser tillbaka på det. Med något ex har jag till exempel DÅ trott att jag älskat, men egentligen mådde jag bara bättre och var gladare när jag var med honom. Och det är sjukt svårt att göra skillnad på det vissa gånger.
Jag kommer säkert tycka likadant när jag och Joel varit tillsammans i 2, 3 och 10 år också. Att jag behöver honom mycket mer då än vad jag gjorde när vi "bara varit tillsammans i ett år".
Det jag försöker säga är att man hela tiden bygger starkare och starkare band till varandra och behöver varandra mer och mer. Man ska vara försiktig med att använda orden "jag älskar dig" till vem som helst. Det gäller både till kompisar och pojk/flickvänner. Idag kastar folk de orden runt sig till alla som vill lyssna och då tappar ju orden sin betydelse. För du vill väl att din pojkvän ska MENA det, när han säger att han älskar dig, och inte säga det för att han känner sig tvingad eftersom det är så det SKA vara?
/Love L. ♥
svar: superhemskt! jag dog kan jag säga dig! men men, nu har jag hittat en gammal mobil.. bättre än inget (:
SvaraRaderahej, du har en mysig blogg, den ärfin och handlar omkärlek ser jag som du sa, jättefin!
SvaraRaderakram ! <3
awh, tack gumman ♥
SvaraRadera